Sådärja, kanske slutar blogga nu eftersom facebook är tillbaka. Nej men har ju tillgång till kamera så min blogg kommer kanske bestå av mer än bara "listor" och smygreklam av andra småbloggae, hihi!
Ska väl såsmåningom sova, vad ska jag göra uppe liksom? Imorgon är jag frisk, det är lov, RÖÖÖJJ!

Godnatt babes!

Det var ett tag sen jag bloggade, senast någon gång i februari. Sen dess har jag och min kille gjort slut, jag har umgåttits (haha) med vicy, erica och nicole en hel del, gått i skolan och facebookat som en jävla nörd!

Just nu sitter jag i ormsta och är jättesjuk. Jag vaknade för nja, en kvart sen och nu, bloggar. Igår träffade jag lovisa efter att ha varit på middag med familjen och vi drog ut i sommarkläder till nova, eftersom det inte fanns något att göra, varken ute eller hos någon.
Vi träffade Ralle och Ramiro ett tag tills Lovisa tröttnade och gick till tåget, och medans jag ringde henne och sa att hon skulle möta mig vid nova istället, så lossnade min tungpiercing så jag, även fast jag knappt kunde prata så gick hon med på att gå dit. Sen ringde adam och bad mig möta han så stod jag och snacka med han till tolv, sen drog jag, lovisa och alexander till tåget. Sen träffade vi Oscar och hans kompis + några andra och hahaha fyfan har aldrig skrattat så mycket. Oscar va full och rolig säger jag bara ;) Sov hos Lovisa senare och vaknade sjuk!
Synd.


Jag på långfredagen, jaa vi firade påsk då..

Tjennaa!

Vet inte varför jag gör det här, för att jag vet att snart kommer mina nuvarande 30 besökare bli besvikna på att jag slutar igen om några dagar. Men idag vill jag blogga, och anledningen är inte för att jag saknar det, eller för att jag ville visa någon speciell bild. Utan jag har tänkt på en sak, och hade tänkt att posta ett citat på facebook, men facebook fuckar just nu. Men jag tänkte skriva att Jag känner inte skillnaden på dröm, tankar och verkligheten.

Det är bokstavligt talat, och j'vligt läskigt! På kvällen innan jag somnar så kan jag inte tänka på vad jag gjort under dagen, eftersom jag inte vet om det är sant. Jag drömmer och vaknar och vet inte om det faktiskt har hänt. Jag känner ingen skillnad på om jag är vaken, full eller om jag dagdrömmer. Jag vågar inte uttala mig om saker längre, för jag vet ju inte ens om det är så, eller om det bara är något jag tänkte på, om det skulle hända, eller om det hände i fredagsnatt, och det vet jag ju inte för då hade jag druckit. Lite som att man kommer ihåg allt lite halvt sådär.

Turning into a psyko?