Jag kan inte sova nu, funderar på att dygna eftersom jag är så rädd att försova mig, och säker på att jag kommer göra det..

Ligger och lyssnar på den där låten, den är bra men den får mig verkligen på sämre tankar. För ett tag tänkte jag på en viss person och varje gång jag tänker på den personen blir jag påmind på om hur dum jag är, både korkad och elak. Hur dum jag var som bara släppte taget om "någon", henne/honom.. "Man vet inte vad man har tills man förlorar det"? Och jag fattar inte varför jag inte nöjde mig med det jag hade. Den här personen är nära perfekt, men ändå såg jag bara det dåliga. Det är så jävla typiskt mig att göra så, när jag fått det jag vill ha så börjar jag leta efter bättre och jag trodde att jag kunde få bättre, om det nu fanns någon som var bättre.

Efteråt så inser man hur bra det var. Men nu har jag bara lämnat "någon" där och inser att man inte hittar någon som var bättre, då framstår alla som idioter och passar mig inte alls. Jag antar att jag förtjänar det här varje gång jag gör såhär, för det är samma varje gång. Jag gör samma misstag om och om igen. Skjut mig snälla.

Jag ljuger när jag säger att jag skulle göra allt för att få tillbaka dig, men jag saknar det vi hade och det vi haft länge. Om du läser det här, jag tror iaf att du vet vem du är. Om du tror att det är du, så har du rätt.


Nu blev det ett sånt inlägg som jag inte borde skriva. Men det behövdes för att lugna mitt huvud.