hej bloggen. jag läste inlägget under, läste igen och igen. Jag började gråta, jag var tvungen och jag kunde inte hålla mig. Först blev jag osäker på vem som skrivit det. men är jag dum eller? Det finns bara en, en underbar person som ha kunnat skriva det här och jag vet att hon menar det. Jag älskar dig ärligt, och det spelar ingen roll. jag är tacksam för att du finns.

Idag efter skolan tog jag och stefanie bussen hem till mig, som var proppfull verkligen och det var äckligt varmt där inne. Vi åkte lite moppe bara för skojs skull och satt och pratade lite nere vi v-tunasjön innan vi drog hem och åt och sen tog bussen till centrum, hon gick hem och jag åkte till stallet. Senare på kvällen när jag kom hem gick jag dit igen, och satt där och tänkte och tänkte. Som vanligt kom jag inte fram till något riktigt, utan det mest snurrar.




bästavän. inget kan få mig att någonsin släppa dig!